Vad gör du just nu?

– De senaste dagarna har jag gjort flera intervjuer, nu är det dags att skriva. Dessutom fick jag just reda på att två intervjupersoner har hoppat av så nu måste jag hitta alternativ.

Vad innehåller nästa Pulsen?

– En artikel om Eksjö vårdcentral där man arbetar på ett nytt sätt med svåra sår och ett reportage om ett team på kvinnokliniken som jobbar med cancer. Och i kväll ska jag besöka en akutmottagning.

Blir det en bra tidning?

– Jag har gjort bättre men den blir helt okej. Vårt landsting har nominerats till Guldskalpellen, ett pris som tidningen Dagens Medicin delar ut för bästa förändringsarbete. Om vi får priset vore det roligt att få med det i tidningen.

Skriver du allt själv?

– Det mesta, men jag är inte helt ensam. Jag har hjälp av en fotograf, en redigerare och en redaktionsgrupp som är med och planerar.

Har ni artiklar som är kritiska mot ledningen?

– Svår fråga. Jag skulle inte dra mig för att ta in en kritisk artikel, men de anställda är ganska försiktiga. Nyligen hade vi en debattartikel om prioriteringar i vården, om att den som skriker mest får mest vård. Den var säkert inte populär i landstingsledningen, men jag har inte hört ett ljud.

Hur ser drömnyheten ut?

– Jag skrev om en forskargrupp som arbetade med tjocktarmscancer och hittat en biomarkör som gör att man kan avgöra risken för att en person ska få cancer. Det var helt okänt för mig.

Om en anställd känner sig mobbad måste arbetsgivaren enligt arbetsmiljölagens föreskrift om kränkande särbehandling göra en kartläggning. Rekommendationen är att den ska göras av företagshälsovården, men genomförs ibland även av personalavdelningen eller en extern konsult.

– Jag är generellt kritisk till hur utredningarna går till i Sverige. De har varierande kvalitet beroende på vem som gör den och om man kommit överens om vad den ska ta upp och inte. Det finns inga kvalitetskrav i föreskriften och det påverkar tilliten för den som känner sig utsatt för mobbning och rättssäkerheten svajar, säger Carola Löfstrand, Visions ombudsman med ansvar för arbetsmiljöfrågor.

Hon berättar att hon sett skräckexempel på utredningar på ett halvt A4-papper, gjord av personalkontoret, som konstaterar att det inte förekommit någon mobbning.

– Hur stor trovärdighet har en sådan utredning? Utredningarna spelar dessutom en avgörande roll för om man i ett senare skeende kan få godkänd arbetsskadeersättning av Försäkringskassan, säger Carola Löfstrand.

Metoden som det norska arbetsmiljöverket tagit fram med hjälp av mobbningsforskare och arbetsmarknadens parter kallas "faktaundersökning". Den går ut på att ta reda på fakta på ett systematiskt, oberoende och genomtänkt sätt. Det är också viktigt att undersökningen inte drar ut på tiden, eftersom det är jobbigt för alla inblandade.

– Den metod som finns i Norge finns det all anledning att titta på och ta lärdom av. De har kommit längre med hur man framgångsrikt kan motverka och hantera mobbning på arbetsplatserna än oss i Sverige, säger Carola Löfstrand.

Hon tycker att faktaundersökning är ett bra exempel för att ställa högre krav på utredningen eftersom alla är överens om kriterierna redan från början.

– Står det i den lokala handlingsplanen vilka krav som ska gälla är det svårt för arbetsgivaren att frångå sina egna rutiner.

Hon tror också att faktaundersökning kan vara bra, inte bara för de inblandade individerna, utan för hela arbetsplatsen, eftersom undersökningen kan vara ett stöd till att komma åt destruktiva kulturer på jobbet.

Som skoladministratör hade Anne-Louise Ringqvist ett omväxlande jobb och hon trivdes i rollen som rektorns högra hand. Hon tog hand om fakturorna och skötte vikarieanskaffning, lönerapportering och hade koll på det mesta som hände på skolan.

Men åren gick och hon kunde också se att hon tillhörde en osynlig yrkesgrupp som var ensamma på skolorna. När Vision med stöd från kommunen startade ett nätverk för att förbättra villkoren för skoladministratörer ville Anne-Louise Ringqvist vara med och påverka.

– Vi ville inte bara klaga utan komma med konstruktiva förslag om hur man skulle satsa på yrkesgruppen. Ledningen lyssnade och avsatte pengar, vilket bland annat ledde till att vi ordnade en kompetensutvecklingsdag för alla skoladministratörer 2011, berättar hon.

Arbetet för nätverket gjorde att den lokala Visionsavdelningen fick upp ögonen för Anne-Louise Ringqvist och hon valdes in i styrelsen. Hon var en av dem som fick ansvaret att sköta arbetet och samordningen kring Skoladministratörernas dag.

– Jag bokade lokaler, föreläsare och ordnade underhållning. Det var massor med jobb men jag trivdes och klarade det bra.

Nu hade Anne-Louise Ringqvist fått blodad tand och ville gärna ha mer avancerade arbetsuppgifter. De egna barnen hade blivit större och klarade sig själva och nu var det dags att komma vidare med den egna utvecklingen.

För att få mer kött på benen gick hon Medarbetarakademien, en internutbildning som Norrköping, Linköping och Mjölby kommuner genomför gemensamt för att stimulera den personliga utvecklingen.

Och i höstas utbildade sig Ann-Louise Ringqvist till ekonomiassistent och började för två månader sedan på utbildningskontoret centralt. Där har hon bland annat ansvar för bankgirokontot, sköter fakturering och fördelar elevpengarna till skolorna.

– Det är mer utmanande och komplicerade arbetsuppgifter än jag haft tidigare och det krävs att man fördjupar sig. Arbetet för nätverket gjorde att arbetsgivaren såg min kapacitet, kanske var det en förklaring till att jag fick det här jobbet, funderar Anne-Louise Ringqvist.

Men den nya tjänsten har inte inneburit något lönelyft.

– Nej, tyvärr verkar det inte fungera så i Norrköpings kommun. Det var i och för sig inte därför jag bytte jobb, men det är klart att det hade varit trevligt om jag hade fått högre lön också.

Det hindrar henne inte från att drömma om att ta ytterligare ett kliv i karriären.

– Jag är hela tiden på väg. Jag tror inte att jag kommer att sitta nöjd här tills jag blir pensionär, säger hon.

Läs även Alla måste få chans till karriär

Sociala medier som Facebook, Twitter, Instagram och LinkedIn ökar stadigt i popularitet. Facebook har en miljard användare och i Sverige är det cirka 4,8 miljoner personer som använder mediet. Men det är fortfarande en hel del skeptiker som vägrar logga in.

– Många avfärdar sociala medier som Facebook och Twitter med att det är slöseri med tid. Vad finns det för värde i att veta vad någon har på lunchmackan? Men jag skulle vilja slå ett slag för det goda tramset, säger Niklas Myhr, professor i sociala medier på Chapman University i Kalifornien.

Han skriver just nu på en bok med titeln Det goda tramset tillsammans med konsulten Åsa Stenström.

Niklas Myhr menar att lunchmackan vi lägger ut på Instagram eller Facebook bygger tillit och förtroende människor emellan. Kanske inte den enskilda mackan men alla de små vardagbetraktelserna, bilderna och åsikterna en person lägger ut på sociala medier ger andra en känsla för hur man är och har en smörjande funktion för djupare relationer.

– Se det som en ström av inlägg, som massor med små penseldrag i en tavla. Man blir påmind om varandras existens, förstår hur personer fungerar och avhandlar småpratet. Sen när man väl ses kan det bli mer pang på rödbetan och man kan direkt prata om djupare saker, säger Niklas Myhr.

Han tror att det så kallade tramset är något som funnits människor emellan i alla tider för att upprätthålla relationer. Men på sociala medier det blir så mycket tydligare.

Facebook, Twitter och andra plattformar är förstås inte bara till för de närmaste vännerna. Enligt Niklas Myhr är de utmärkta ställen att skaffa sig nätverk, bygga sin
karriär och få nya infallsvinklar.

– Det kan dyka upp möjligheter som du själv inte tänkt på eller så kan du hitta personer som kan ge dig de möjligheter som du behöver i din karriär, säger han.

Har man lite kontakt med någon på sociala medier kan det sänka trösklarna för att boka in ett möte i verkliga livet. Att veta vad bekanta jobbar med eller har för fritidsintressen gör det också lättare att veta vem man ska ringa om man behöver ta reda på något. Men att odla ett nätverk tar tid, det kräver att man är tålmodig, tänker långsiktigt och själv delar med sig.

– Man behöver inte lägga ut allt om sig själv, men man ska vara medveten om vad man går miste om ifall man inte lägger ut något, säger Niklas Myhr.

Inom kommuner och landsting har anställda en långtgående meddelarfrihet som gör det svårt för arbetsgivaren att lägga sig i vad man skriver på sociala medier.

Samtidigt finns det yrkesgrupper som har en arbetssituation där man inte kan vara transparent. Till exempel om man jobbar på socialtjänsten eller inom vården där patientsekretessen är hård. Men sunt förnuft räcker långt, tycker Niklas Myhr.

– Arbetsgivare ska inte ha en hård policy för vad man får skriva och inte. Då går de miste om den positiva kraft som sociala medier kan vara för företaget eller organisationen.

Han tycker att fler borde testa att ge sig ut i den sociala mediersfären och inte vara rädda för att berätta om sig själva.

– Många människor har ett roligare liv än de tror. Jag tycker att din vardag kan vara spännande, det kan vara exotiskt för mig. Fler borde våga blomma ut i sociala medier. Många kanske tycker att jag har ett ballt jobb i Kalifornien, men själv tycker jag inte att jag är så ball. I sociala medier kan alla vara balla, det spelar ingen roll vem du är.